Med nya stambanor prioriterar vi ett långsiktigt hållbart samhälle

2020-01-07

I framtiden måste vi snabbt och effektivt kunna röra oss över längre sträckor. Det krävs helt enkelt för att ge oss den valfrihet och de möjligheter vi vill ha när det gäller boende, arbete och studier. För att behålla och stärka vår internationella konkurrenskraft. För att skapa tillväxt som i sin tur skapar välfärd.

Frågan är dock hur Sveriges framtida kommunikationer ska byggas upp. Ett förslag finns redan på bordet: Nya stambanor för snabba tåg. I sin kärna gäller detta ett nytt trafiksystem för Sverige – förvisso med höghastighetståg, men också med en utbyggd lokal och regional trafik där olika trafikslag samverkar för att ge en växande befolkning och ett tillväxtinriktat näringsliv effektiva transporter.

Knappast något större infrastrukturprojekt i svensk historia har utretts och diskuterats så grundligt som de nya stambanorna och Europakorridoren.

Det är lätt att tro att anhängarna av nya stambanor främst finns i regionerna mellan storstäderna. Men så är inte fallet.
En undersökning utförd av Novus 2017 visar att 83% av stockholmarna tycker att en ny järnväg för snabba tåg mellan Stockholm och Göteborg/Malmö vore ’mycket bra’ (54%) eller ’ganska bra’ (29%). Göteborgarna är inte sämre. På frågan om en höghastighetsjärnväg mellan Göteborg och Stockholm via Borås tycker 87% att det vore ’mycket bra’ (63%) eller ’ganska bra’ (24%).

Människor väljer redan nu att ordna sina liv på ett sätt som förutsätter moderna kommunikationer. Sträckan Borås – Göteborg är ett bra exempel på detta. Här visar människor vägen med sina val kring boende och arbete. Än så länge klaras resebehovet genom pendling med bussar. Bussarna går var femte minut under högtrafik och fyller snart motorvägen mellan städerna. Så snart som möjligt krävs moderna kommunikationer för att klara efterfrågan.

Medan politiken vrider och vänder på frågan är folk i allmänhet redan med på tåget (!). De är positiva till att vi ska kunna röra oss över längre sträckor än idag och därmed skapa valfrihet och tillväxt – och det på ett sätt som ur miljösynpunkt är långsiktigt hållbart.

De nya stambanorna blir med god marginal Sveriges största infrastruktursatsning någonsin. Därför måste vi ha respekt för att beslutsprocessen tar tid.
Men – frågan kan aldrig vara om Sverige ska ha ett modernt trafiksystem eller inte. Det måste vi ha. Förslaget om nya stambanor och höghastighetståg är väl genomarbetat och realistiskt.

Men vilka är alternativen? I debatten kommer höghastighetstågets motståndare ofta undan med luftiga idéer och löften om t ex självkörande elbilar, elektroniska motorvägar och batteriflyg.
Att bygga moderna motorvägar som utrustas med avancerad digital teknik kostar väldiga belopp. Vill vi dessutom att våra 700 mil europavägar ska bli elektroniska kostar bara detta långt över 100 miljarder.
Vägtrafik kräver stora ytor, så även bilen tar stor plats. Den kommer dessutom aldrig att nå samma restider som det moderna tåget. Även med elektroniska motorvägar kommer resan mellan Stockholm och Malmö att ta sex timmar. Höghastighetståget klarar samma sträcka på mindre än tre timmar.
Flyget står inför en teknikutveckling som ännu bara är påbörjad. Och några flygplan kommer (av mycket goda skäl) aldrig att landa mitt i stan, på Vasagatan i Stockholm eller på Avenyn i Göteborg.

Utbyggnaden av nya stambanor innebär dessutom att vi utvecklar och får fortsatt nytta av våra befintliga banor. Resultatet blir ökad kapacitet, att människor kan komma dit de vill snabbt och i tid (även med pendeltåg lokalt) och att stora mängder gods kan flytta från lastbilar till det miljövänliga godståget.
Fraktkostnaden per tonkilometer är 5-6 gånger högre med lastbil än med tåg. Även om driftkostnaden tack vare eldrift skulle halveras för lastbilarna, är kostnaden per ton dubbelt så stor som med tåg. Den största vinsten är dock att vi med nya stambanor kan skilja snabbare och långsammare tåg åt och därmed få plats med 3-4 gånger fler tåg.

Även omsorgen om miljö och klimat talar för de nya stambanorna. Medan dagens bilar och flyg räknar sina klimatutsläpp i kilon per passagerare, räknar det moderna tåget i bråkdelar av gram.
Det är korrekt att byggandet av nya stambanor innebär utsläpp av koldioxid. Enligt Trafikverkets beräkningar kommer det ta 27 år av trafik att tjäna in dessa utsläpp. Men det finns också beräkningar som visar på snabbare resultat – 5 år (Bo Lennart Nelldal, KTH, 2019). Buden må skilja, men ska ställas i relation till hur lång tid de nya banorna kommer att ge en utsläppsfri trafik, nämligen 120 år. Det är också värt att påminna om att också motorvägsbyggen innebär stora utsläpp av koldioxid.

När jag nu, efter snart fyra år som Europakorridorens VD, samlar ihop mina pennor för att snart möta nya uppgifter och utmaningar i Tyskland, tänker jag främst på den positiva framtidstro jag under dessa år mött hos så många. Att vi kan skapa långsiktigt hållbara kommunikationer, ett land där fler når mer.
Här finns utrymme för modiga politiker, inriktade på att tänka långsiktigt och hållbart. Ett unikt välutrett beslutsunderlag ligger redan på bordet och med tanke på svensk utveckling och konkurrenskraft kan arbetet inte påbörjas snart nog.

Katarina Svärdh